mer om Kampanjssidor.

Jag kan ibland ha väldigt svårt att se hur PR-värdet i vissa kampanjsiter någonsin kan löna sig eller ens få besökare. Jag tror att detta i mångt och mycket beror på att marknadsföring online fortfarande är en ung bransch, mycket av kampanjsidorna som idag producerar känns ur vissa aspekter som en direktöversättning från traditionell reklam. Oanpassat för ett helt nytt medialandskap.

DAVID ARMANO driver denna diskussion vidare i sitt inlägg; The micro-site isn't dead (it's just not useful).

The reason micro-sites have come under fire is because the “amateurs” have provided more compelling experiences in many ways. Sorry, it’s true. If you Google a product name, it’s not uncommon to come across a blog which has reviewed that product and is ranked higher than the professionally produced micro-site.  ..........  *What if micro-sites evolved into content heavy, long form Web Pages that aggregated not only your own content, but content from any place you could think of?

Jag håller med om grundtesen, trenden för kampanjsidor måste förändras (från grunden) *men jag tror att uteslutande contentbaserad marknadsföring för många varumärken tyvärr är en utopi. Som sagt: att göra en blogg innebär inte att du får läsare, att kalla en video viral betyder inte att folk kommer se den. Är värdena tillräckligt starka för att nöja dig med att berätta historian så grattis! Du har nog ett bra jobb. Men för alla andra varumärken; de som inte har ett naturligt utrymme i bloggosfären - måste det verkligen vara ett antingen eller scenario? 

Jag tror på en funktionell upplevelse, jag tror på företag som ger dig något för din investerade tid, jag tror på öppenhet men trots en potentiellt oändlig målgrupp tror jag också på att begränsa sig. Det kanske inte alltid är bäst att ligga i framkant.

I mitt förra inlägg skrev jag

En kampanjsida skapas för att förändra kontaktytan - skapa ett nytt eller stärka ett befintligt intresse. Anledningen att detta inte görs från hemsidan är att kampanjsidan har fördelen att kunna kommunicera ditt varumärke light.

Jag tror att i bredare reklam så kommer det fortsätta finnas människor som inte behöver eller eller ens vill ha mer än det presenterade erbjudandet (kampanjsidan). Utifrån det kan du bygga vidare med sociala värden om det fyller ett värde...

Innan ni utformar en kampanj, ta en extra dag och funder över de inblandade faktorerna. Vad är det för produkt eller tjänst? Vem är köparen? Vad är målet? Varför är erbjudandet intressant? Hur ska vi nå våra potentiella besökare?
 

» 2 KOMMENTAR(ER)
» PERMALINK
» DIGG

hemsida/kampanjsida

Under en presentation idag kom frågeställningen om skillnaden i syfte och utformning mellan hemsida/kampanjsidor upp.

En allt större del av vår vardagliga interaktion, med vänner men även med varumärken, flyttas till webben. Fördelarna är många. Man kan göra en grov förenkling och jämföra hemsidan med ett café eller en butik som har öppet dygnet runt där vi kan komma och gå som vi vill. Låt oss nu säga att du driver det här cafét, några som bor i kvarteret kommer halka in - andra blir kanske rekomenderade att titta in. Om du granskar dina besökare kommer du se att deras kluster är tätt knutna till en geografisk och social kontaktyta.

Det här är din webbplats. Dina besökare utgörs av personer som gör ett aktivt val att ta del av ditt utbud. Deras relation till ditt varumärke fanns sedan innan, direkt eller indirekt.

En kampanjsida skapas för att förändra kontaktytan - skapa ett nytt eller stärka ett befintligt intresse. Anledningen att detta inte görs från hemsidan är att kampanjsidan har fördelen att kunna kommunicera ditt varumärke light. Allt det där trevliga utan allt det där tråkiga som faktiskt också behövs men kanske inte direkt. På kampanjsidan kan du i större bemärkelse styra ditt utseende - kanske lite som att gå på nattklubb? Eller något..

 

 

» 1 KOMMENTAR(ER)
» PERMALINK
» DIGG

I tid och otid

Jag kan inte riktigt sätta fingret på varför men det känns som att aldrig förut så har tid varit en så viktig faktor i hur vi måste tänka i reklam eller kanske snarare i kommunikation som helhet.

I mitt föregående inlägg skrev jag om hur webben ger oss kontroll över vår mediaupplevelse, vi styr fullständig över vår egen tid och behöver bara se vad vi vill se.

För några år sedan innebar X antal miljoner investerade i en reklamkampanj en garanti för att varumärket skulle exponeras och då också i viss mån påverka. Det här var under en tid när ett fåtal redaktörer (tv-bolagen/nyhetskonglomeraten, osv) styrde ett begränsat (och då också dyrt) mediautrymme (tv, print, osv). Ville du se på tv så var reklampauserna ett nödvändigt ont. När nu den budgeten fasas över till webben tror jag att många gör misstaget att tro att samma premisser gäller men när vi helt plötsligt får fullständig kontroll över vår mediaupplevelse får vi också kontrollen att helt filtrera vad vill se..

Teknikens utveckling har befriat oss från att behöva planera framåt - allting sker on demand. På Facebook kan vi bjuda hundratals människor till ett event som är samma dag. Med mobiltelefonen kan vi koordinera ett möte på några sekunder. Passar det inte så kan vi tio minuter senare lika enkelt byta tid och eftersom alla spelar med samma förutsättningar förväntas det av oss att kunna hantera den här typen av vardagliga förskjutningar. En enkelhet som i vidare bemärkelse låter oss vara friare i vår planering. Men enkelheten att planera om förändrar också värdet i vår planering och vår tidsuppfattning som helhet. Planering tappar på något sätt värde samtidigt som upplevelsen av just nu ökar.

Hur förändrar det här hur vi kommunicerar?

- jag lämnar resonemanget där tills vidare...

 

» 5 KOMMENTAR(ER)
» PERMALINK
» DIGG

Hur viktigt är det att säga rätt

När en jurymedlem från Resumé kallade Björn Borgs nya site för den första webb 3.0 sidan av Farfar så gick det på många på nerverna. Redan efter några månader blev uttrycket webb 2.0 felanvänt, söndertuggat och utslitet. Det finns något fint i beteckningarna, man kan se det lite som tidsepoker på webben, men buzzwordsen, och det finns flera, blir tillika innehållslösa i fel sammanhang. Trots det används dem ofta och gärna i säljande syfte.

Så hur viktigt är det egentligen att säga rätt?

I diskussion med kund kan jag ofta upptäcka mig själv med att göra förenklingar av en arbetsprocess i syfte att göra samtalet lättare att följa. Ett kvalificerat antagande är ju i vidare bemärkelse att kund överlag inte i samma utsträckning som en kollega, eller kanske en konkurrent, vet huruvida jag använder termen rätt - orden, som snarare är filosofier eller fenomen, uttrycker då istället en känsla och i viss mån garanti för uppdragets trendriktighet. Men det finns också en skillnad i att använda såna uttryck för att förmedla just en sådan känsla till en person och att låta det bli en del av ditt säljlöfte (huruvida reklam någonsin kunnat lova skillnad kan diskuteras)..

Att göra en blogg innebär inte att du får läsare, att kalla en video viral betyder inte att folk kommer se den.

På webben finns inte längre några garantier. För några år sedan innebar X antal miljoner investerade i en reklamkampanj en garanti för att varumärket skulle exponeras och då också i viss mån påverka. Det här var under en tid när ett fåtal redaktörer (tv-bolagen/nyhetskonglomeraten, osv) styrde ett begränsat (och då också dyrt) mediautrymme (tv, print, osv). Ville du se på tv så var reklampauserna ett nödvändigt ont. När nu den budgeten fasas över till webben tror jag att många gör misstaget att tro att samma premisser gäller men när vi helt plötsligt får fullständig kontroll över vår mediaupplevelse får vi också kontrollen att helt filtrera vad vill se..

Trots att vi kan se likheter eller tillämpa regler blir sådana säljlöften lika generiska och subjektiva som att säga "vi gör bra grejer" inbäddat i ett tjusigt ord. Personligen är jag emot att använda superlativ i beskrivande text, även om det passerar många, imponerar på vissa, så vill jag inte tro att det behövs - inte om man faktiskt gör bra grejer, för det kommer att lämna några med en dålig känsla i magen.

» 1 KOMMENTAR(ER)
» PERMALINK
» DIGG

Hur tänkte ni nu?

Har ni sett The Mojave Experiment?  Efter kritiken mot det slöa Windows Vista så låter Microsoft vanliga människor testa det nya operativsystemet Mojave. I själva verket så är Mojave samma sak som Windows Vista. Kampanjen argumenterar att Vista visst är bra när folk bedömer det utan fördomar - utfallet blir dock en dumförklaring av sina kunder och användare.

Det är dessutom inte helt övertygande att Microsoft fortfarande producerar sina kampanjer i Flash efter releasen av Microsofts Flash Killer: Silver Light för inte så länge sen. Det är svårt att lita på ett företag utan självförtroende.

Allt är inte dåligt; häromdagen släppte Microsoft efterlängtade Photosynth som ser fantastisk bra ut men inte funkar för Mac.....! Mer om det sen.

» 14 KOMMENTAR(ER)
» PERMALINK
» DIGG

Ny RSS-feed

Hej, ville bara säga att om någon hunnit dra igång en rss-feed så kommer jag nu att byta till http://feeds.feedburner.com/carlsweblog. Uppdatera gärna era prenumerationer.

Passar gärna också på att tipsa om att prenumera på min aggregerade RSS ström från Google Reader: samt att börja använda Google Reader tillsammans med Aide RSS för att hantera era prenumerationer.

» 2 KOMMENTAR(ER)
» PERMALINK
» DIGG

När 2 läsare verkligen räknas

Dag #1, 4 unika besökare. Det är ju väldigt lite. Även de kommande dagarna så ska mitt mål förbli, inte att nå ut till 1 000 läsare på jakt efter cheap thrills, utan att hitta en riktad, kanske är smal ett bättre ord, och trogen krets.

Kanske så har konceptet blogg blivit så pass allmänngiltigt att det till viss grad tappat mening. Trots att det är samma publiceringsteknik vi ser på DN.SE som på BILLIES modeblogg - så gör vi gärna ett felaktigt antagande och tillskriver bloggen sociala värden. Att bloggen som plattform tillåter att enkelt läsa/skriva webb och därmed skapar en möjlig interaktion mellan flera användare till skillnad från traditionell media som tv eller print så skapar det inte ett samtal.

CLAY SHIRKY tar i HERE COMES EVERYBODY upp kändisskap som exempel på detta; trots att jag kan läsa KANYE WEST blogg, kan kommentera den så kan det knappast betraktas som vi interagerar. När det skapas en inbalans i intresserelationen mellan läsare och författare förändras bloggens förhållande till läsaren från ett (potentiellt) samtal till motsvarande en föreläsning, till konsert, till print, till tv. De två nyckelfaktorerna som tillslut krävs för kommunikation i fler än två steg kan sammanfattas till intresse och tid - inte tekniska förutsättningar eller genre.

Vad som ligger till grund till detta är öppenheten som webben medför. En blogg garanterar inte ett samtal mellan författare och läsare, den utgör dock en möjlig samlingspunkt för ett gemensamt intresse där interaktionen istället kan uppstå emellan besökarna, där författaren snarare får en roll som moderator. Även i denna dimension förblir dock ett potentiellt samtal underordnat mer fundamentala sociala begränsningar (tid och intresse).

Jag hoppas att extremt dyr (och smal) marknadsföring gett resultat och ser idag gladeligen fram emot två nya läsare och hoppas  att det här kan få vara en yta för en pågående diskussion snarare än en för absoluta sanningar. Med detta i åtanke planerar jag att indirekt tillägna mitt nästa inlägg till er och hoppas att detta kan få vara en del av ett forum för ett samtal där intresserelationen kan fortsätta att vara balanserad.

» 31 KOMMENTAR(ER)
» PERMALINK
» DIGG

« Nyare inlägg ❘ Äldre inlägg »

Du är på sidan 7 av 8
1   2   3   4   5   6   7   8